Trafikjuristen Logga
Länkar | Översikt | Kontakt
SMITNINGÅtald för smitning frikänd - motparten ljög om skador Bromsade plötsligt - åtalades för vårdslöshet i trafik och smitning

Åtalad för smitning men frikänd - motparten ljög om skador

Parkering

Klienten backade försiktigt på en parkering i Västervik men sammanstötte ändå med en annan parkerad bil. Klienten och hennes passagerare steg ur bilen och undersökte noggrant om den påbackade bilen fått några skador.

En annan person hade dock sett sammanstötningen från ett fönster i markplanet på en intilliggande byggnad och gjorde bilägaren, som befann sig i byggnaden, uppmärksam på det inträffade. Tillsammans stod de och smygtittade när den påbackande bilföraren och hennes passagerare undersökte bilarna. Varför ägaren till den påbackade bilen inte gav sig till känna och undersökte sitt fordon tillsammans med föraren av den backande bilen kan man ju undra. Det hade sannolikt sparat mycket pengar och resurser.

När klienten och hennes passagerare hade undersökt båda bilarna kunde de konstatera att hon hade haft en otrolig tur eftersom det visades sig att bilarna sammanstött dragkrok mot dragkrok och det därför inte hade blivit några skador. De åkte därför från platsen, men när de passerade fönstret där vittnet och bilägaren stod tog den förstnämnde registreringsnumret och ringde till polisen.

Bakre registreringsskylt

Polismannen som kom till platsen kunde inte bedöma om det sju år gamla fordonet fått några skador till följd av sammanstötningen eller om de smärre lackskador m.m. som kunde noteras hade uppstått tidigare. Polismannen antecknade dock noggrant att främre registreringsskylten hade en repa (hur många har inte repor på sina registreringsskyltar efter sju år) och att det fanns en mindre lackskada vid den bakre registreringsskylten. Detta räckte för att åklagaren skulle åtala.

När åklagaren väl åtalat såg "målsägaren" en chans att tjäna pengar. Han lämnade in ett skadeståndskrav till tingsrätten på 6.838 kr. Som grund för kravet hänvisade han till "Reparation " av bilen enligt en bifogad kostnadsberäkning. I denna kostnadsberäkning fanns poster som demontering och montering och lackning av stötfångare bak och fram samt byte av dragkrok.

Jag kontaktade nu bilverkstaden som upprättat kostnadsberäkningen och fick veta att denna inte var gjord utifrån några konstaterade skador på bilen utan baserades på uppgifter som bilägaren själv lämnat muntligen. Jag åkte därefter till bilägarens bostad där jag hittade bilen. Jag kunde inte hitta några skador annat än sådana som uppstår genom normalt slitage under sju års tid, det vill säga ytliga repor och smärre skador i lacken lite här och där. Det var vidare uppenbart att bilen inte var nylackerad. Jag tog ett antal fotografier av bilen innan jag åkte från platsen. För säkerhets skull kontaktade jag även bilägarens försäkringsbolag. Om han nu påstod att han drabbats av dessa relativt omfattande skador borde det ju vara naturligt att vända sig till sitt försäkringsbolag - men det hade han inte gjort. Det var således uppenbart att de påstådda skadorna och kravet för dessa var en bluff och ett försöka att tjäna pengar på min klient.

Främre registreringsskylt

Jag påtalade bluffen för tingsrätten och åklagaren. Den sistnämnde beordrade då en kompletterande förundersökning där båda bilarna skulle undersökas av polisen och Bilprovningen. Jag ville inför den undersökningen ta ytterligare, mer detaljerade bilder på bilen i händelse av att bilägaren, när han nu fått veta att bluffen höll på att avslöjas, skulle "fixa till" några skador. Eftersom bilen just hade blivit inbytt på en bilfirma åkte jag till denna. Bemötandet där var dock allt annat än trevligt. Uppenbarligen var bilfirman informerad om ärendet och helt klart var att firmans företrädare inte stod på min och min klients sida, så några bilder fick jag inte ta. Senare erfor jag att motparten och bilfiman hade haft långvariga näringsmässiga relationer, både på motpartens privata plan och genom hans yrke.

Resultatet av polisundersökning blev att det inte fanns något som tydde på att min klient orsakat några skador på motpartens bil. Därmed var det i objektiv mening ingen smitning när hon körde från platsen. Det fanns ju helt enkelt inget att smita ifrån.

Nu kunde man förvänta sig att åklagaren skulle lägga ner åtalet, men det gjorde han inte. Han körde på som om inget hade hänt och försökte på ett tämligen oproffessionellt sätt häckla mig genom att i tingsrättens foajé kalla min egen utredning i målet för "Kalle Blomkvist-fasoner".

Vid huvudförhandlingen i tingsrätten drog målsägaren tillbaka sitt skadeståndskrav. Naturligtvis frikände tingsrätten min klient från alla misstankar för obehörigt avvikande från trafikolycksplats (som smitning benämns på juristsvenska), men varför åklagaren inte lade ner åtalet när fakta framkom är fortfarande en gåta. Jag anmälde senare målsägaren för försök till bedrägeri, men brott kunde inte styrkas tyckte åklagaren och lade ner den utredningen.

Ingemar Jeanlo

Västervik den 10 juni 2005

Ladda ned och läs dokument i ärendet
Innehåll Ladda ned Format

Tingsrättens friande dom och stämningsansökan

Som framgår av domen ersatte tingsrätten inte min klient för de extra kostnader (dokumentation av bilen, kontakter med försäkringsbolag, bilhandlare etc.) som hon drabbades av genom att motparten försökte bluffa till sig pengar. Märkligt kan man tycka, i synnerhet då åklagaren mot bättre vetande fortsatte att driva åtalet trots de nya fakta som framkom genom mitt arbete.

Ladda ned gratis PDF-icon
© Copyright Trafikjuristen 1996-2015 | Om webbplatsen | Ansvarig utgivare och tillhandahållare: Ingemar Jeanlo| Sidan uppdaterad: 2015-08-02