Trafikjuristen Logga
Länkar | Översikt | Kontakt
KÖRKORTSMÅLVarning trots 142 km/h på 110-väg Två månader för rattfylleri med 0,38 promille Formellt fel i föreskrift - körkort återlämnades Fick "rabatt" på återkallelsetiden vid ny fortkörning En 30-skylt är inte tillräckligt - fick tillbaka körkort och bötespengar efter fem år Varning - trots för kort avstånd Tveksam hastighetsmätning av ensam polis - då ska körkortet återlämnasTillät olovlig körning - klarade sig undan med en månads återkallelse"Meningslöst att neka" - brukar polisen hävda

"Meningslöst att neka" - brukar polisen hävda

Jag vågar påstå att jag nästan dagligen får e-post från personer som varit tveksamma till polisens påståenden om hastighetsöverträdelse, men som efter övertalning eller mer eller mindre förtäckta hot skrivit under ett bötesföreläggande. Ganska ofta hävdar polisen att det är meningslöst att neka. Det stämmer i vissa men långt ifrån alla fall. Problemet är att man på stopplatsen inte kan veta om det är "kört" eller om det finns möjlighet att klara sig undan från både böter och körkortsindragning. Det kan man bedöma först i efterhand, när polisen väl slutfört all dokumentation av händelsen. I många fall finns det brister kring mätningen eller dokumentationen kring denna, men om man då godkänner ett bötesföreläggande på plats är det i de allra flesta fall omöjligt att få rätt i ärendet, även om det finns påtagliga brister i t.ex. det så kallades platsprotokollet över hastighetsmätningarna vid det aktuella tillfället. Ett godkänt bötesföreläggande gäller som en lagakraftvunnen dom och det krävs helt andra omständigheter än brister i polisens bevisning för att föreläggandet ska undanröjas.

Ett belysande exempel på det jag nämnt ovan är fallet med en klient som vi kan kalla Adam.

Adam stoppades i en hastighetskontroll - där laser användes - på E 22 utanför Västervik. Han är allmänt skeptisk till rättssäkerheten kring polisens användning av laser och förnekade därför att han kört 38 km/h för fort, som polisen påstod. Körkortet omhändertogs dock på plats och Adam vände sig till mig och bad mig att inom ramen för rådgivningstjänsten rutinmässigt granska händelsen. Jag gick igenom all dokumentation och kunde bland annat konstatera att polisen angivit två olika tillverkningsnummer på den laser som användes. I rapporten stod "PL3134" medan man i platsprotokollet hade angivit "PL2037". I rapporten hade man dessutom angivit att den ifrågavarande mätningen avsåg en "Volvo" medan man i platsprotokollet angivit "Saab". Därutöver kunde jag konstatera att platsprotokollet var allmänt "kladdigt" skrivet och innehöll en mängd ändringar och överstrykningar. Hade Adam godkänt ett bötesföreläggande vågar jag påstå att de nämnda felaktigheterna aldrig hade räckt för att få föreläggandet undanröjt och körkortet återlämnat. Nu var det däremot en ganska enkel match att övertyga länsstyrelsen om att Adam aldrig skulle komma att dömas för någon hastighetsöverträdelse. Inom några dagar hade länsstyrelsen återlämnat körkortet och när den påstådda hastighetsöverträdelsen senare prövades av tingsrätten blev Adam enhälligt frikänd.

Någon kanske undrar varför han blev åtalad trots den bristande bevisningen. Skälet är att Adam inte i förväg meddelade åklagaren om bristerna i bevisningen. Hade han gjort det hade åklagaren med all sannolikhet åberopat någon eller några av de inblandade poliserna som vittnen. Den polis som då inte skulle hävda att det bara var fråga om felskrivningar och inte någon förväxling av fordon eller laserinstrument - oavsett hur det verkligen förhöll sig - den polismannen finns knappt och därmed hade risken varit stor att Adam dömts och fått sitt körkort återkallat i efterhand.

Ingemar Jeanlo

Ladda ned och läs dokument i ärendet
Innehåll Ladda ned Format
Länsstyrelsens beslut och tingsrättens dom inklusive rapporten och platsprotokollet. PDF-icon
© Copyright Trafikjuristen 1996-2015 | Om webbplatsen | Ansvarig utgivare och tillhandahållare: Ingemar Jeanlo| Sidan uppdaterad: 2015-08-02