Trafikjuristen Logga
Länkar | Översikt | Kontakt
HÖGSTA DOMSTOLEN Polishögskolans prestige orsak till många justitiemord Trafikjuristen vann eget parkeringsmålTingsrätten fällde fast väjningsplikten inte gällde Samma fortkörning prövades i Högsta domstolen två gånger Hovrätten struntade i kalibreringsmiss

Samma fortkörning prövades i Högsta domstolen två gånger

Min klient, som vi kan kalla Sigvard, körde i 83 km/h på en 50-sträcka. Körkortet omhändertogs därför av polisen. Sigvard menade dock att polisen hade mätt fel med laserinstrumentet och ville att jag inom ramen för rådgivningstjänsten skulle analysera ärendet. Jag konstaterade att det skulle bli svårt att få gehör för att mätningen var felaktig. Däremot hittade jag allvarliga formella brister i den lokala trafikföreskrift som reglerade 50-begränsningen. Jag gjorde en skrivelse till Länsstyrelsen som dock återkallade körkortet. Länsstyrelsens beslut överklagades till Länsrätten som gick på Länsstyrelsens linje. Beslutet överklagades till Kammarrätten som inte ens medelade prövningstillstånd.

Sigvard började av naturliga skäl tappa tron på att jag kunde mitt jobb. Jag visste dock att min juridiska bedömning av de formella bristerna i den lokala trafikföreskriften var korrekt. Problemet var att jag inte hade tid att avvakta tingsrättens kommande prövning av själva bötesärendet eftersom Länsstyrelsen envisades med att behålla Sigvards körkort återkallat enbart på misstanken om fortkörning. Sigvard hade dessutom efter en längre tids arbetslöshet blivit provanställd för ett arbete där körkortsinnehav var ett krav. Arbetsgivaren hade nu påbörjat en process för att Sigvard skulle få avbryta provanställningen. Arbetsgivaren var dock mycket tillmötesgående och väntade med ett beslut om avbrytande av provanställningen tills handläggningen rörande körkortet blev klar. När Kammarrätten kom med sitt negativa beslut ansåg dock arbetsgivaren att den inte kunde vänta längre.

Jag blev oerhört frustrerad över Länsstyrelsens, Länsrättens och Kammarrättens inkompetens, vilken jag menar tog sig uttryck i att körkortet återkallades enbart på misstanken trots att det förelåg klara tveksamheter kring den lokala trafikföreskriften. Jag insåg att jag måste påskynda handläggningen av det straffrättsliga ärendet för att rädda Sigvards arbete. Jag kontaktade därför ägaren till en annan bil som fanns antecknad på det så kallade platsprotokollet över hastighetsmätningarna vid tillfället. Personen som hade kört den bilen hade godkänt en ordningsbot, vilket gav mig möjlighet att få det ordningsbotsföreläggandet prövat i tingsrätten. Jag skickade snabbt en ansökan till tingsrätten och yrkade bl.a. om så kallad inhibition. Tingsrätten beslutade omgående att bötesföreläggandet tills vidare inte skulle gälla. Med stöd av tingsrättens beslut rörande den andre fordonsföraren begärde jag omprövning hos länsstyrelsen av Sigvards ärende. När nu tingsrätten i vart fall temporärt gått på min linje veknade länsstyrelsen. Sigvards körkort återlämnades och hans anställningen räddades i sista stund.

Senare åtalades Sigvard vid tingsrätten. Samma tingsrätt avslog samtidigt min begäran om undanröjande av det nämnda bötesföreläggandet och upphävde sitt tidigare inhibitionsbeslut. Det var därför lätt att inse att tingsrätten skulle fälla Sigvard. När det blev dags för förhandling i tingsrätten meddelade jag att den kunde avgöra målet utan att jag och Sigvard inställde oss, och förklarade att jag ansåg att Sigvard inte kunde förvänta sig att tingsrättens ledamöter hade tillräckligt med kunskap och integritet för att bedöma saken annorlunda jämfört med den domare som avgjort ärendet rörande den andre bilistens bötesföreläggande. Mycket riktigt meddelade tingsrätten Sigvard en fällande dom. Jag överklagade domen till Svea hovrätt, som beslutade att inte ens pröva målet. Det har jag i och för sig i efterhand förstått inte var särskilt förvånande eftersom jag i en rad senare fall erfarit att Svea hovrätt har en restriktiv (alltför restriktiv enligt min uppfattning) inställning när det gäller att meddela prövningstillstånd i trafikmål, jämfört med t.ex. Hovrätten över Skåne och Blekinge som är ett föredöme i det avseendet.

Jag blev således tvungen att överklaga hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd till Högsta domstolen. Drygt ett år efter det att tingsrätten meddelade den fällande domen gick Högsta domstolen på min linje och meddelade prövningstillstånd i Svea hovrätt. Eftersom Svea hovrätt under tiden avgjort det överklagade målet rörande den andre bilistens ordningsföreläggande till den klientens nackdel, kunde jag åter förvänta mig en negativ dom för Sigvards del. Och mycket riktigt, Svea hovrätt ansåg att det fanns lagligt stöd att fälla Sigvard trots att den lokala trafikföreskriften inte uppfyllde lagkraven. Åter igen överklagade jag till Högsta domstolen, som knappt fem år efter händelsen meddelade prövningstillstånd och nu således själv skulle pröva målet i sak. Tyvärr hann Högsta domstolen aldrig pröva målet i sak innan så kallad absolut preskrition inträdde (i detta fall fem år efter händelsen). Därmed grundades den frikännande dom som Högsta domstolens meddelade närmare sex år efter händelsen enbart på det faktum att preskription inträtt. Jag skriver "tyvärr" eftersom det hade varit intressant att få Högsta domstolens syn på ärendet, och således få svart på vitt om min bedömning rörande den lokala trafikföreskriften var riktig eller inte. För Sigvards del spelade dock formaliteterna mindre roll. Han blev frikänd, fick sina kostnader för mitt biträde ersatta av staten och klarade sig med en hårsmån från att bli arbetslös. Körkortet fick han naturligtvis behålla. Det var till och med så att Länsstyrelsen "tröttnade" på att vänta på de allmänna domstolarnas handläggning och meddelade redan innan Sigvard blev formellt frikänd att Länsstyrelsen avskrev ärendet.

Det bör slutligen tilläggas att senare har både Göta hovrätt och Hovrätten över Skåne och Blekinge gått på min linje i två liknande ärenden. (Här hittar du Hovrättens över Skåne och Blekinge ärende. Länk till Hastighetsöverträdelse / Hastighet Övrigt.)

Ingemar Jeanlo

Västervik den 10 september 2005

Ladda ned och läs dokument i ärendet
Innehåll Ladda ned Format
Högsta domstolens beslut respektive dom i maskerad form. Ladda ned gratis PDF-icon
© Copyright Trafikjuristen 1996-2015 | Om webbplatsen | Ansvarig utgivare och tillhandahållare: Ingemar Jeanlo| Sidan uppdaterad: 2015-08-02