Trafikjuristen Logga
Länkar | Översikt | Kontakt
POLISPILOTFörväxlingsrisk trots att polismannen intygade motsatsen Polis slarvade bort videon"Förväxlingsrisk utesluten" - pyttsan! Rådgivning ledde till frikännande dom Försökte mäta vid möte på motorväg

Polis slarvade bort videon

En klient som vi kan kalla Lars blev misstänkt för hastighetsöverträdelse. Han sade sig vara säker på att han inte hade kört så fort som polismannen påstod. Han bad därför att redan vid ingripandet få se videoupptagningen över mätningen, men det fick han inte. Jag ringde senare upp polismannen för att be honom skicka mig en kopia av videoupptagningen men han berättade då att den inte fanns sparad. Han motiverade åtgärden med att han efter att ha titta på inspelningen kunnat konstatera att mätningen var korrekt, och det därför inte fanns någon anledning att spara videon.

När hastighetsöverträdelsen prövades av Malmö tingsrätt frikändes Lars med röstsiffrorna 2-2. Rättens ordförande och en nämndeman ville fälla medan rättens övriga ledamöter frikände med hänvisning till att polismannen i strid mot de interna rutinerna inte låtit spara videoupptagningen.

När rättens ordförande hör till de som vill fälla i ett mål där det blir friande dom, brukar åklagarna känna sig stärkta i sin uppfattning att den tilltalade trots allt ska fällas och överklagar därför ofta i dessa fall. Hade jag varit åklagare i ett mål där polisen "trixat bort" bevis som kunnat skapa klarhet kring ett förnekat trafikbrott, hade jag nog i objektivitetens intresse avstått från att överklaga en friande dom (men det kanske är lättare att ha en sådan uppfattning när man är en försvarare som för länge sedan tappat alla illusioner kring polisen, än om man är åklagare och därför i många fall anser sig vara soldat i samma armé som polisen).

Åklagaren fick - de brukar få det i högre grad än försvarare - prövningstillstånd i hovrätten, som efter en ny förhandling fastställde tingsrättens friande dom, enhälligt, och inte bara ifrågasatte detta kring videon utan också polismannens intygande rörande omständigheterna kring själva mätningen.

Hovrättens dom är intressant av flera skäl, bland annat för att hovrätten konstaterar att den ställer sig allmänt tveksam till polismannens uppgifter eftersom denne inte sett till att videoinspelningen över händelseförloppet bevarats. Dessutom slår hovrätten fast att klienten inte kan dömas för det hastighetsöverskridande han själv medgav - 10-15 km/h - eftersom hans hastighetsmätare mycket väl kan ha visat en högre hastighet än den verkliga. Tyvärr är det vanligt att tingsrätter dömer på detta sätt - utifrån vad den tilltalade säger att hans hastighetsmätare visade - trots att det inte presenterats någon bevisning för att hastighetsmätaren är rättvisande. Slutligen för hovrätten ett allmänt rimlighetsresonemang rörande polismannens möjligheter att genomföra mätningen i den täta trafiken på motorvägen.

Hovrättsdomen kan således användas i flera sammanhang, bland annat av den som vill överklaga efter att ha blivit dömd utifrån vad den egna hastighetsmätaren visade eller den som blivit dömd trots att polisen "slarvat bort" en videoinspelning över händelsen.

Ingemar Jeanlo
2004-01-25

Ladda ned och läs dokument i ärendet
Innehåll Ladda ned Format

Hovrättens och tingsrättens dom i omaskerat skick inklusive polisrapport, stämningsansökan och skiljaktig mening i tingsrätten.

I dokumentet finns också det JO-beslut som följde i ärendet, sedan jag för klientens räkning anmälde händelsen. JO var kritisk både till att videoinspelningen försvunnit och att klientens körkort inte omgående skickades till länsstyrelsen efter det att det hade omhändertagits.

Dokumenten kan användas som argument dels för att polismannens uppgifter om hastighetsmätningen ska anses vara otillförlitliga om det funnits en videoupptagning som polisen slarvat bort, dels som argument för att man inte kan dömas för hastighetsöverträdelse enbart på sitt eget erkännande.

Ladda ned betaldokument PDF-icon
© Copyright Trafikjuristen 1996-2015 | Om webbplatsen | Ansvarig utgivare och tillhandahållare: Ingemar Jeanlo| Sidan uppdaterad: 2015-08-02