Trafikjuristen Logga
Länkar | Översikt | Kontakt
MYGEL & KORRUPTION Lyssna när trafikpolisen ljuger under ed Mc-polis som ej håller avstånd Polis ändrade i bötesföreläggande - dömdes själv till böter Praktikant skötte polisens laser - böter återbetalades Polis fastnade i hastighetskontroll Efterföljandemetoden - ett hot mot rättssäkerheten Ljög polisen? Dömde notarien rätt? Döm själv! Laglig laserstörare beslagtogs Polisen slarvade bort videon "Förväxlingsrisk utesluten" - pyttsan! Polis klippte videon för att rädda sitt skinn? Mätte på för långt avstånd Polisstuderande startade biljakt Sagan om den korrumperade rikspolischefen

"Förväxlingsrisk utesluten" - pyttsan!

Trafikpoliserna från Linköping stod i mörkret på en trafikkontrollplats utmed motorvägen. I motsatt körfält kom en Saab i hög hastighet. På grund av tät trafik tog det tid för polismännen att komma över till det motsatta körfältet. Innan de kunde börja förfölja fortköraren hann det därför gå ca 20 sekunder, framgick det av videoupptagningen från tillfället. De tvingades sedan under en sträcka av drygt en mil köra i mycket hög hastighet, stundtals över 220 km/h, på den regnvåta och mörka motorvägen. Polismännen hade av naturliga skäl från början inte kunnat iaktta några säkra kännetecken på bilen, såsom t.ex. registreringsnummer, och hade heller inte ögonkontakt med den under betydande delar av färden. Trots det intygades det i rapporten: "Förväxlingsrisk utesluten." Återigen visades prov på att denna slentrianmässiga fras, som tingsrätterna älskar att hänvisa till i sina fällande domar, endast speglar polismannens högst subjektiva uppfattning och har mycket lite att göra med förväxlingsrisken ur ett objektivt perspektiv.

I detta mål blev det två förhandlingar. Vid den första, som leddes av en tingsnotarie, blev det diskussion om jag skulle tillåtas visa videon. När tingsnotarien, efter visst kamratligt konfererande med den unga åklagaren, vände sig till mig och snorkigt sa: "Du ska få visa din video, Trafikjuristen!" (med överdriven betoning på "ska" och "Trafikjuristen"), fick jag nog. Jag påtalade att målet uppenbarligen var för komplicerat för henne och yrkade därför att en ordinarie domare skulle handlägga målet fortsättningsvis. Så blev det också och efter en ny, fullföljd förhandling, med en ordinarie domare frikändes klienten.

 

Ovan: Polisens videoinspelning av händelsen, med mina kommentarer.

 

För att se filmen krävs Macromedia Flash Player. Om du inte har Flash player installerad på din dator, kan du installera det genom att klicka på knappen till höger: Get Macromedia Flash Player

 

Nedan: Samma händelse men här också en ljudinspelningen från polismannens vittnesmål i ett annat mål. Också i det målet hade polisen startat mätningen i mörker vid sidan av motorvägen. Eftersom mätobjekten (man mätte två bilar samtidigt) även här körde i ca 160 km/h kom polisbilen redan från början på efterkälken och precis som i det fall videoinspelningen avser (det refererade fallet ovan) pågick mätningen i ca 1 mil. Polismannen menade dock att förväxling av fordon var utesluten eftersom han hade haft kontinuerlig ögonkontakt med mätobjekten, påstod han. I det målet fick klienten enligt egen uppgift se en, i och för sig suddig, videoinspelning av händelsen när han satt i polisbilen. I efterhand påstod dock polismannen, under ed, att det inte fanns någon videoinspelning bevarad eftersom kameran hade varit felriktad vid mätningen och filmen därför inte var av något värde. Polismannen påstod vidare att mätobjektens hastighet gjorde att polismännen var tvungna att helt och hållet koncentrera sig på körningen respektive mätningen, och därför inte kunde ägna videokamerans inställning någon uppmärksamhet. Dessutom menade polismannen att det var svårt att filma när det var så mörkt. Påståendena framstår som märkliga, dels mot bakrund av att det gick hur bra som helst att filma händelsen ovan i 222 km/h, dels att kameran är fast monterad och huvudsakligen inställd i riktning rakt fram under hela arbetspasset. För övrigt verkar inte heller mörkret utgjort något hinder för polismannen att filma den första händelsen.

Min klient hävdade att polismannen ljög och hade sett till att filmen raderades eftersom den, precis som i det först refererade fallet, visade att polismannen hade rapporterat händelsen trots att han inte hade kontinuerlig ögonkontakt med mätobjekten, och att förväxling därför kan ha skett. Jag vet inte om polismannen ljög. Däremot är det intressant att höra att han under ed intygar att det är ett absolut krav att i dylika fall - när mätobjektet inte identifierats - ha kontinuerlig ögonkontakt med det. Det var ju bevisligen något helt annat än kontinuerlig ögonkontakt han hade i det refererade och videoinspelade fallet ovan.

Hur gick det då i det andra fallet? Jo, trots att domaren således genom videon i det första fallet dels kunde konstatera att polismannen genomför och rapporterar mätningar trots att förväxlingsrisk föreligger, samtidigt som han själv intygar motsatsen både i polisrapporter och när han tvingas vittna, ansåg domaren att polismannen var trovärdig när han bland annat påstod att han från stillastående vid sidan av motorvägen aldrig tappade ögonkontakten med mätobjekten när de i mörkret i mycket hög fart passerade på motovägen. Klienten i det andra fallet fälldes således. Man kan fråga sig hur utgången hade blivit om man även i det fallet hade kunnat visa en videoinspelning över händelseförloppet. Hade jag varit domare hade jag bara konstaterat att polismannen bevisligen hävdar att förväxlingsrisk var utesluten oavsett om den var det eller inte, och att det därför inte går att veta när polismannen ljuger och när han talar sanning.

Eftersom domstolarna på detta sätt genom ren naivitet och dumhet underblåser korruptionen inom poliskåren finns bara ett sätt att komma tillrätta med problemet. Lösningen är enkel: Tekniken för att dokumentera hela mätförfarandet finns ju, varför ska det vara så svårt att föreskriva att utrustningen också ska användas? Tänk vad pengar det skulle bespara rättsväsendet, när korrekta mätningar som annars går till åtal på grund av att fortkörningen förnekas, plötsligt skulle erkännas i väsentligt högre utsträckning bara därför att den rapporterade med egna ögon kan se att allt gått korrekt till - eller när felaktiga eller tveksamma mätningar inte tillåts gå till åtal. Till på köpet skulle polisen tjäna i goodwill-hänseende, vilket det ju borde finnas ett intresse av...

 

 

Observera alltså att videoinspelningen även här är från det först refererade fallet med den friande domen men att ljudupptagningen nu istället är från polismannens vittnesmål rörande det närmast identiska, andra fallet, där det blev en fällande dom.

Polismannen fortsätter att göra mätningar på detta sätt, med långa mät- och observationsavstånd: Exempel på sådan rapport. Ibland undviker han dock att dokumentera sitt handlande med video - vilket som sagt är helt i enlighet med gällande regler.

Ingemar Jeanlo
2003-11-26

Ladda ned och läs dokument i ärendet
Innehåll Ladda ned Format
Tingsrättens friande dom i maskerad version. Ladda ned gratis Pdf-ikon
Polisrapporten. Ladda ned gratis Pdf-ikon
Tingsrättens fällande dom. Ladda ned gratis Pdf-ikon
Accelerationstabeller med instruktioner.

Som framgår av tingsrättens friande dom tog domaren även intryck av den accelerationstabell och beräkning av avståndet mellan polisbilen och mätobjektet som jag hade gjort. Tabellen kan vara mycket användbar när det gäller att beräkna dylika avstånd och därmed åskådliggöra att polismannen, kanske tvärt emot vad han eller hon påstår, inte kan ha haft kontinuerlig ögonkontakt med fordonet. Sådan kontinuerlig ögonkontakt är i många fall ett krav för att förväxling av fordon ska anses utesluten och en fällande dom därmed ska kunna meddelas.

PDF-dokumentet innehåller en utförlig beskrivning av hur beräkningen går till samt två tabeller, dels en som är avsedd för fall där mätningen, som i detta fall, skett med genomsnittshastighetsmätare och dokumenterats med video, dels en som kan användas även då hastigheten uppmätts, eller rättare sagt uppskattats, genom den så kallade efterföljandemetoden (avläsning av polisbilens hastighetsmätare) eller andra fall där polismän säger sig kunnat göra säkra och för åtalet avgörande iakttagelser av en flyende förares körsätt. Tabellerna förutsätter att polisbilen stod stilla eller nästan stilla när mätobjektet passerade den och att mätobjektets hastighet kan beräknas eller antas (t.ex. genom polismannens egen, i polisrapporten nedtecknade uppfattning om mätobjektets hastighet) med någorlunda säkerhet.

Ladda ned betaldokument Pdf-ikon
© Copyright Trafikjuristen 1996-2015 | Om webbplatsen | Ansvarig utgivare och tillhandahållare: Ingemar Jeanlo| Sidan uppdaterad: 2015-08-02