Trafikjuristen Logga
Länkar | Översikt | Kontakt
LASERVarierande böter för laserstörare.Inte alla som använder laserstörare kan straffas.Hur effektiv är laserstöraren?FAKTAStillbild lasersikteBeskrivning av hur en lasermätning går till. Översiktsbilder på hur det kan se ut i lasersiktet på olika mätavstånd. Här finns även en kort film med mätmetoden. RPS föreskrifter om hastighetshantering med laser. (PDF-fil)

Laser - polisens effektivaste hjälpmedel

Laserinstrumentets lätthanterlighet och möjligheten att mäta på långa avstånd (maximalt tillåtet avstånd är 400 meter) har gjort det till polisens effektivaste hjälpmedel vid hastighetsövervakning. Inte oväntat har instrumentets tillförlitlighet därför ifrågasatts.

Liksom all materiel som används vid hastighetsövervakning har även lasern testats ingående. I ett stort antal domar har det slagits fast att lasern, rätt använd, är ett tillförlitligt instrument för hastighetsmätning. Händer det då inte att domstolar frikänner? Jo visst, men det sker då på andra grunder än påstådda fel på laserinstrumentet. Den vanligaste orsaken är att själva mätförfarandet i det enskilda fallet av domstolen bedöms som tvivelaktigt, kanske helt enkelt därför att polismannen uttrycker sig oklart då han vittnar, att det vid en rekonstruktion av mätförhållandena framkommer att mätningen inte har skett på ett tillförlitligt sätt, eller att några väsentliga uppgifter saknas eller är felaktiga i dokumentationen - platsprotokollet - över mätningen, etcetera.

Ofta omvänd bevisbörda
Det är som jag redan antytt vanligt att bilisten nekar till fortkörningen, till exempel genom att påstå att mätning måste ha skett på ett annat fordon än den bil som han körde. För att domstolen då ska frikänna behöver den inte konstatera att det verkligen skett en förväxling av fordon. Det räcker med att det kan konstateras att det funnits en risk för förväxling för att det inte ska vara ställt utom varje rimligt tvivel att den åtalade bilsten gjort sig skyldig till fortkörning.

Som bekant är det åklagarens sak att bevisa att brott har begåtts. Det är inte bilisten som ska bevisa att han är oskyldig, även om man i bland annat "lasermål" ofta får intrycket att bevisbördan är omvänd. I många fall räcker, märkligt nog, tycker många, polisrapporten och platsprotokollet som enda bevisning för fällande dom.

Situationer med förväxlingsrisk
En vanlig situation då förväxlingsrisk ibland anses föreligga är då mätningen och stoppandet av fordonet inte sker på samma plats. Som exempel kan nämnas då man mäter från motorvägsviadukter och stoppar fordonet med hjälp av polisbil eller polismotorcykel. Så länge som man från mätplatsen har uppsikt över stoppandet kan man som regel utesluta risk för förväxling. Däremot blir situationen en annan då fordonet ska stoppas av en polispatrull som polismannen med lasern inte kan se från sin position. Här är det viktigt att lämna mycket detaljerade uppgifter om fordonet, t.ex. färg och fabrikat i kombination med något annat specifikt kännetecken eller, allra helst, fordonets registreringsnummer.

En tredje situation som innebär förväxlingsrisk är då mätning sker i tät trafik och polismannen släpper fordonet med blicken mellan det mätning skett och fordonet identifierats eller stoppats. Enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter får rapportering inte ske om det finns risk för förväxling. Vad som i praktiken sker avgörs dock inte av innehållet i Rikspolisstyrelsens föreskrifter utan av polismannens omdöme och förmåga att inse sina egna begränsningar, och denna förmåga varierar tyvärr lika mycket mellan polismän som människor i gemen...

Teknisk dokumentation saknas
Det framförs ofta kritik mot att det inte sker någon automatisk dokumentation av hastigheten, genom t.ex. en utskrift på en pappersremsa eller rent av videodokumentation av siktesbilden. Någon sådan dokumentation har av polisen inte ansetts nödvändig eftersom domstolarna inte kräver det för fällande dom. Domstolarna å sin sida kräver inte teknisk bevisning för fällande dom eftersom teknisk registrering av mätresultatet inte är föreskrivet av Rikspolisstyrelsen...

© Copyright Trafikjuristen 1996-2015 | Om webbplatsen | Ansvarig utgivare och tillhandahållare: Ingemar Jeanlo| Sidan uppdaterad: 2015-08-02